South Island Trip!!

Hej hej,

Nu är jag i Wellington. Mamma kom i fredags vilket var jättekul men det är lite blandade känslor då jag sa hejdå till mycket goda vänner och lämnade Unitec, så jag är faktiskt ganska ledsen, var mycket jobbigare än jag trodde.

Nu lite återblick på vad som hänt sen jag skrev senast! Veckorna har som vanligt gått fort men de sista gick fortare än vanligt, det är då man börjar inse att jag inte ska stanna kvar på NZ med alla nyfunna kompisar. Vi hann iaf med en massa sista fester, den sista helgen åkte vi ca 30 personer ner till hamnen och en klubb vid namn ”Lenin”, en mycket bra kväll då det även var sista gången jag träffade en del, sorgligt redan då!

Lite mexikanare, två skandinaver och en från Canada!



Till veckan var Laura och jag kulturella och gick på ”Phantom of the Opera”. Uppsättningen var jättebra och den var faktiskt helt fantastiskt bra! Där var även här vi upptäckte att vi båda saknar lite bubbley wine… Så vi hittade en jättebra sort ($9 per glas vilket är ca 40 kr) som vi med glädje drack till föreställningen, helt klart en bra kväll! ☺

På onsdagen den 20 november var det riktig avslutning i skolan då vi fick lite diplom och andra fina saker, på kvällen var det dags för den sista festen och även sista möjligheten att träffa de flesta. Vi hade en stor förfest hos Kevin och åkte sen till det klassiska ”Margaritas” vart vi brukar gå till på onsdagar. Det var verkligen en jättebra kväll trots att det är lite sorgligt att säga hejdå.

Några utav oss exchange students



Henrik, Åsa, Johan och Laura



Dagen efter började däremot en mycket trevligt sak, nämligen vår resa till Sydön! Det var jag och mexicanerna som vanligt, fast denna gång var de bara två, Laura och Neto. Vi började med att flyga till Christchurch som ligger på ostkusten på Sydön, där vi hyrde bil och körde tvärs över NZ till västkusten. Detta låter ju inte så klurigt men det var lite mer intressant då hela mitten av Sydön består av HÖGA berg, så det var en lång och slingrig väg vi körde men det var otroligt (!) vackert! Vårt mål var Fox Glacier som låg ca 8 timmar från Christchurch. Det enda problemet vi stötte på var att i slutet av bergen upptäckte vi att vår trofasta Nissan inte hade ljus = stort problem då vägarna VERKLIGEN inte har ljus… Vi lyckades med hjälp av varningsblinkers ta oss fram till grann”staden” (300 invånare), Franz Josef där vi fick assistans samt mycket goda pizzor ☺

Dagen efter var det dag att besöka Fox glaciären! Vi hade köpt en tour där vi först åker helikopter upp på glaciären, det är nämligen här den bästa isen finns. Väl uppe på den massiva ismassan gick vi på en guidad tur på två timmar, under denna tid fick vi se en massa coola små ”grottor” skapade av vindar, isen var blå och jättevacker, svårt att beskriva men det var riktigt magiskt att se! Lovar att visa alla intresserade fler bilder vid senare tillfällen!

Åsa och Laura innan helikopterturen, glaciären är vid granen... :)



Åsa och Neto i helikoptern



Åsa och is :)



Vi stannade ytterligare en natt i Fox Glaciär och dagen därefter bar resan av söderut till Lake Wanaka. Denna dag var det som himlen öppnade sig, det regnade kopiöst mycket! Vi lyckades iaf ta oss fram till vår nya destination där solen sken. Vi trodde att Lake Wanaka skulle vara en tråkigt lite håla men det var extremt vackert med en fin sjö i mitten av ”downtown” vilket bestod av en gata med lite souvenirbutiker samt restauranger. Här trivdes vi mycket bra med en god lunch och gott vi, vi behövde nämligen ladda upp så mycket som möjligt för morgondagen…

Lake Wanaka



Dagen efter var det nämligen dags för den aktivitet vi alla tre planerat sen början av terminen, nämligen Sky Dive… Vägen till flygplatsen var faktiskt lugnare än jag trodde, väl där träffade jag min nye bästa vän, Jeff. Han var instruktören jag hoppade med och han kändes väldigt säker på sin sak, tur detta! Vi valde det högsta hoppet på 15 000 feet, i lite runda slängar 4 500 meter. När jag väl gör detta ska jag banne mig ha alla bevis som finns så vi köpte till två st videos, en där en fotograf hoppar med oss och filmar alla mina skrik plus den andra videon som Jeff filmar med en handy cam, i paketet ingick även digitala kort plus en t-shirt. För att göra det säkert att alla vet vad jag har gjort så köpte jag även till en hoodie med ”adrenaline is legal, Sky Dive lake Wanaka”, så nu kan ingen missa detta… ☺ Sky Dive Lake Wanaka har vunnit priser för att vara det bästa och säkraste platsen i NZ att hoppa så jag kände mig ganska säkert… Sen fick vi även veta att Jeff och kollegor hoppar ca 10 gånger per dag, då kan man väl tycka att jag ska överleva ett hopp på (nästan…) 22 år? Svaret är också ja, jag överlevde hoppet och det var heeeelt underbart! Vi var högt över molnen när vi hoppade och hade 60 sekunders free fall innan fallskärmen utlöstes (thank god…). Känslan var obeskrivlig, vill ni ha bevis på att jag faktiskt gjorde det (bortse från korten då…) så lovar jag att visa videon (eller två) on request!

Åsa and Jeff 15000 ft in the air, wieeeee!!



Och vi kom ner levande alla tre ;)



Väl nere på fast makt igen körde vi vår lilla Nissan för sista gången till Queenstown där vi sa farväl till bilen. Själva checkade vi in på hotellet och begav oss ner på stan, Queenstown är nog den vackraste staden jag sett so far på NZ, en sor vackre sjö i mitten med höga berg runt omkring, som vanligt går det faktiskt inte att beskriva men ni får titta på bilderna för att få en något som när uppfattning! I Queenstown åkte vi först upp i en gondola till toppen av ett berg med en magnifik utsikt! Uppe på berget fanns en rolig liten bana vid namn ”Luge”, det är små saker man åker ner i en bana från berget… Ja jag vet att jag är lite dålig på att förklara men det var grymt kul! Lite lagom farlig aktivitet efter förmiddagens 15 000 ft…

Från gondolen, lugen är banan nedanför :)



Andra dagen i Queenstown började vi med att åka till världens första bungy, och nej, jag hoppade inte men Laura gjorde! Efteråt fick vi för oss att åka Jet Boat, detta var grymt kul och gick galet fort och lite för nära nära alla hårda berg… Denna lilla båt gjorde även 360° vändningar vilket gick i en rasande fart och även vart grymt kul!! Däremot hade det nog varit ännu roligare om det inte hade regnat småspik… Men men, man kan ju inte alltid ha tur med vädret! På kvällen fick vi sällskap till middagen av Wikbe och Zora, två tjejer från skolan som bilar runt så södra ön.

Dag tre bar det av väster ut på NZ med en tour till fjordlandet ”Milford Sounds”. Med buss låg detta kända ställe ca 4 timmar och väl där var vi på en två timmars båttur där vi fick uppleva de mest fantastiska vattenfall och otroliga berg. Vädret var uruselt med regn och moln, detta kan ju ses som tråkigt men är faktiskt rekommenderat väder att besöka Milford, i soligt väder ses enbart lite fina berg men det har vi ju faktiskt sett innan. I regn och moln däremot är vattenfallen extremt kraftfulla och molnen gör att man inte kan se toppen av bergen och därmed vattenfallens början, man ser bara vatten spruta ut från molnen, helt magiskt vackert! Båten gick väldigt nära vissa vattenfall och när alla vettiga människor sprang in i båten för skydd mot vattnet sprang de två mindre vettiga människorna, Åsa & Laura ut, resultatet ser ni nedan… Vi fick iaf applåder när vi dyblöta kom in igen… När vi hittade två småflaskor bubbel och lite chips i shoppen var vi mer än glada igen! Den andra galna (och torra…) mexikanen Neto skakade på huvudet… På kvällen efter Milford Sounds träffade vi Pancho, Salvador och Ramona i Queenstown, kul att se dom igen ☺

Milford med lite mindre moln än resten av dagen



Åsa och Laura i ett vattenfall........ :)



Dagen efter var även den sista för Neto och mig på denna resa. Laura stannade ytterligare några dagar. Denna dag hade självklart det bästa vädret på hela resan, är det inte alltid så dagen man ska åka hem? Som tur var gick inte planet för än på eftermiddagen så även vi fick njuta av solen en stund. Detta gjordes främst av en god brunch på bryggan där vi även fick sällskap av Wikbke och Zora ytterligare en gång!

Queenstown från marknivå!



Väl i Auckland blev det några sista dagar med de andra mexikanerna, nämligen Neto plus kompisar. Tiden gick även åt till att packa och säga hejdå till en massa människor, en aktvitet jag börjar bli lite trött på och faktiskt gärna hoppar över… Många människor jag verkligen kommer sakna!

Summan av summarum är iaf att resan var över all belåtelse, till och med en av de bästa resor jag gjort i mitt liv!

Sen kanske de flesta även upptäckt att jag blivit ett år äldre, tiden går fort! Nu lider jag med er alla att läst så pass länge (om ni nu faktiskt kommit så här lång?) och jag lovar att sluta nu och uppdatera er senare om min och mammas resa som än så länge varit jättebra!

Saknar er alla därhemma! Ses snart,
xxx